Musik om Julia

Tidernas mest kända kärlekspar (Romeo & Julia alltså) har inspirerat inte bara författare och fimmakare till stor(och små-)dåd utan även flera kompositörer. Prokofjevs tolkning av temat är kanske det mest kända exemplet men en av de bästa skivor som inspirerats av dramat kom under 1990-talet och har ett friare förhållningssätt till historien. En tänkt brevväxling mellan de båda ynglingarna, eller en tänkt brevkorrespondans från sångaren till Julia är vad The Juliet Letters  av Elvis Costello & the Brodsky quartet från 1993 erbjuder. Precis som förhållandet mellan Romeo Montague och Julia Capulet sågs som en ohelig allians kan även samarbetet mellan Costello och the Brodsky quartet sägas vara det. Costello var ditintills mest sedd som rock/popartist medan kvartetten kom från den klassiska sfären.  Kanske var det olikheterna som gjorde detta till ett mycket fruktsamt samarbete där Costellos kärva stämma funkar bra ihop med stråkarna. Skivan består av idel mycket vackra stycken, där breven ihop eller var för sig ger en berättelse. Bästa stycken är kanske I almost had a weakness, This sad burlesque och Who do you think you are? men skivan är helt utan dalar. Melodierna har även tolkats av flera andra- t.ex. sjöng Helen Sjöholm I almost had a weakness på en TV-sänd baluns från Berwaldhallen för något år sedan.

/Krister

Program våren 2011

Som du kanske har sett har vårprogrammet kommit, och det är fullmatat med spännande upplevelser för både unga och gamla!


Musikteater Gulasch

 I februari är det till exempel en barnteater som heter Monster Frank. Den berömda trollkarlen Alfredo har så tråkigt att han skapar sig en egen kompis, Frank. Men Frank, han vill inte bara vara med Alfredo, han vill ut och utforska världen. En spännande föreställning om mod, utanförskap och konsten att våga vara sig själv när man är annorlunda. Föreställning en är från 5 år och spelas av Musikteater Gulasch.



Bagage Teaern

 Och i Mars kommer lunchföreställningen Spik i foten. Det fanns en tid då var och varannan människa utbrast ”-Säffle… kan man få en kopp kaffe”, eller nynnande på låten Var blev ni av ljuva drömmar. Nu är det dags igen. Spik i foten är en kavalkad med oförglömliga sånger och sketcher från revykungarna Hasseåtage. Ur Svenska Ords skattkista framförs här de nummer som fortfarande är aktuella, kluriga eller bara roliga i största allmänhet. För skrattfesten står Bagage Teatern.


Missa inte Duveholmselevernas utställning i konsthallen! Den pågår mellan 16 och 30 april.

Givetvis finns det mycket mer, som till exempel slöjdcaféer, jourhavande släktforskare, utställningar och föreläsningar. Program kan du hämta på biblioteket eller ladda ner på nätet.

Välkommen till Kulturhuset Ängeln i vår!

/Marie

Färskingar

Nya böcker inköpta under December:

2666, av Roberto Bolaño

Livet, av Keith Richards

Norrlands svårmod, av Therése Söderlind

Investera som mästarna, av Jonas Bernhardsson

Svenskar: hur vi är och varför, av Gillis Herlitz

Dyrkan och spektakel, av Git Claesson Pipping

Bibeln och arkeologerna, av Hans Furuhagen


/Marie

Elegant

Vissa böcker man läser tar slut alldeles för fort. Så är det med Igelkottens elegans av Muriel Barbery. När jag läste de sista sidorna och stängde boken kändes det som att ta avsked av en god vän. Att boken dessutom slutar så överraskande gjorde känslan ännu större, men varför tänker jag såklart inte avslöja!

Igelkottens elegans berättas parallellt av portvakten Renée Michel och den tolvåriga flickan Paloma som bor i huset där Renée arbetar. Renée är en kvinna som lever dubbelliv skulle man kunna säga. Hon beskriver sig själv som änka, kortväxt, ful och småfet. Hon vill inte att de som bor i huset ska veta vem hon egentligen är utan föredrar att inte bli sedd. För att leva in i rollen som portvakt är hon noga med att aldrig säga någonting som kan vara intellektuellt. Hon har på teven på med dokusåpor medan hon själv sitter innanför och läser ryska klassiker eller ser på japanska filmer.

Paloma å sin sida är en flicka som tycker det mesta i sitt liv är ganska meningslöst. Hon retar sig på sin familj och på alla de andra som bor i huset och har bestämt sig för att ta livet av sig på sin trettonårsdag.

De båda berätterskorna delar i varsina kapitel med sig av sina tankar och funderingar kring livet och kring människorna runt dem och man slås av hur lika de båda är i all sin olikhet.

Till huset flyttar så en äldre japansk man, herr Ozu. Han förändrar de båda huvudpersonernas liv och hela syn på tillvaron.

I mitt tycke har den här boken det mesta som jag söker i en bok. Man får ömsom skratta, ömsom gråta och däremellan får man mycket tänkvärt att ta till sig. Mycket läsvärd!

/Linda

En encyklopedisk roman

Senaste åren har man kunnat glädjas åt den danska invasionen av egensinniga författare med intressanta vinklingar på samhället eller spännande äventyrshistorier. Bland de bästa böckerna finns Carsten Jensens Vi, de drunknade, eller Torben Munksgaards dråpliga berättelse om mannen som blir yngre: Retrograd.

Därför var det med viss iver jag satte tänderna i Valda verk av T.S. Spivet av Reif Larsen, i tron om att det var ytterligare en stor dansk författare. Lätt förfärad fick jag dock reda på att detta är en norskättad amerikan, men när boken är en spännande och mångbottnad äventyrshistoria är det lätt att ha överseende med sådana anomalier.Det är en fyndig bok där vetenskap och fiktion spelar lika stor roll. Utvikningarna i filosofi och naturvetenskap gör det även möjligt att lära sig en del (vissa saker bör dock tas med en liten nypa salt). I korthet handlar boken om ett ungt geni som 12 år gammal har blivit en van ritare av kartor och anatomiska skisser, och blir inbjuden till Smithsonian institute i Washington för att hålla ett tal. Resan dit blir fylld av händelser, med bl.a. Lorenzmaskhål som blir till ett resonemang om tid, rum och dimensioner. I Svenska dagbladet beskrivs boken som en encyklopedi, och borde tilltala de som vill bli underhållna och allmänbildade på samma gång.

/Krister